Många som utsätts för misshandel tvekar innan de söker hjälp. Det kan handla om att skadan verkar liten, att gärningspersonen är en partner eller bekant, eller att situationen började som ett gräl. Men misshandel bedöms inte enbart utifrån hur allvarliga skadorna ser ut efteråt. Även slag, sparkar, knuffar och annat våld som orsakar smärta kan vara brottsligt.
I svensk rätt omfattar misshandel att någon tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta, eller utsätter personen för fysisk påverkan på ett sätt som kan jämställas med detta. Det krävs alltså inte alltid synliga märken. Ett hårt grepp om armen, en knuff som gör ont eller ett slag som lämnar rodnad kan vara relevant vid en polisanmälan.
Gränsen går inte vid blåmärket
Ett vanligt missförstånd är att våld måste leda till en tydlig skada för att räknas. Så är det inte. Smärta kan vara tillräcklig, även om den går över snabbt och inga märken syns.
Samtidigt görs en helhetsbedömning. Polisen och åklagaren kan titta på bland annat:
- vad som hände och hur våldet gick till
- vilka skador eller besvär personen fick
- om det fanns vittnen
- om det finns fotografier, meddelanden eller annan dokumentation
- om våldet har upprepats
- relationen mellan den utsatta och den misstänkta personen
- om det fanns hot eller andra omständigheter runt händelsen
Misshandel kan bedömas som ringa, av normalgraden eller grov. Bedömningen påverkas bland annat av våldets intensitet, användning av tillhygge, skadornas omfattning och om offret befunnit sig i en särskilt utsatt situation. Upprepade våldshandlingar i en nära relation kan också få betydelse för den juridiska bedömningen.
Vad bör man göra direkt efteråt?
Om situationen fortfarande är farlig ska man först ta sig därifrån om det går. Ring 112 vid akut fara eller om någon behöver omedelbar sjukvård. Om läget inte är akut kan polisen kontaktas på 114 14.
Sök vård även om skadorna verkar begränsade. En vårdkontakt kan både ge behandling och skapa dokumentation av exempelvis svullnad, smärta eller andra besvär. Vid osäkerhet om vart man ska vända sig kan 1177 ge sjukvårdsrådgivning.
Det kan också vara klokt att:
- fotografera synliga skador så snart som möjligt och gärna igen under de följande dagarna
- spara kläder, meddelanden, inspelningar och andra föremål som kan ha betydelse
- skriva ned tid, plats, händelseförlopp och eventuella vittnen
- berätta för någon man litar på vad som har hänt
- undvika att radera meddelanden eller inlägg som innehåller hot eller erkännanden
Dokumentation ersätter inte en polisutredning, men den kan göra det lättare att beskriva händelsen korrekt när tiden har gått.
Om våldet kommer från en partner eller familjemedlem
Misshandel i en nära relation kan vara svår att berätta om. Den utsatta kanske är ekonomiskt beroende, rädd för repressalier eller hoppas att våldet var en engångshändelse. Ofta finns dessutom en blandning av hot, kontroll, isolering och ursäkter som gör situationen mer komplicerad än ett enskilt bråk.
Det är inte den utsattas ansvar att förhindra någon annans våld. Den som vill lämna en våldsam relation kan behöva planera säkerheten noggrant, särskilt om det finns barn, hot eller tillgång till vapen. Socialtjänsten kan i många fall hjälpa till med skydd och stöd. Kvinnojourer, tjejjourer och andra stödorganisationer kan också ge råd. Män och personer som inte identifierar sig som kvinnor kan kontakta stödverksamheter som riktar sig till våldsutsatta män eller till alla utsatta, beroende på vad som finns lokalt.
Om det finns barn i hemmet bör deras situation också tas på allvar. Att bevittna våld kan påverka barn även när de själva inte blivit slagna.
När båda säger att de blev angripna
Vid slagsmål händer det att flera personer anmäler varandra. Då blir frågan om nödvärn ofta viktig. Svensk rätt tillåter i vissa situationer att en person försvarar sig mot ett påbörjat eller överhängande angrepp, men försvaret får inte vara uppenbart oförsvarligt i förhållande till faran.
Det betyder inte att varje motreaktion automatiskt är laglig. Bedömningen beror på vad som hände precis då, hur hotet såg ut och vilka möjligheter personen hade att avvärja angreppet. Den som varit inblandad i en sådan situation bör beskriva händelseförloppet sakligt och kan behöva juridisk rådgivning.
En polisanmälan är början, inte ett krav på att kunna bevisa allt själv
Den som anmäler misshandel behöver inte själv göra en färdig juridisk utredning. Berätta vad du minns, även om vissa detaljer är osäkra. Det är bättre att säga “jag minns inte exakt” än att gissa.
Efter en anmälan kan polisen hålla förhör, samla in dokumentation och höra vittnen. Åklagaren bedömer sedan om bevisningen räcker för att väcka åtal. En anmälan leder alltså inte automatiskt till åtal, men det går inte att utreda en händelse som aldrig rapporteras.
Den som är misstänkt för misshandel har rätt att få information om sina rättigheter och kan i vissa fall ha rätt till offentlig försvarare. Den som är utsatt kan också ha rätt till målsägandebiträde, särskilt i situationer där brottet eller relationen innebär ett större behov av stöd. Vilka rättigheter som blir aktuella beror på omständigheterna.
Det viktigaste är säkerheten
Misshandel ska inte avfärdas för att skadan ser liten ut, för att gärningspersonen ber om ursäkt eller för att händelsen inträffade under ett gräl. Den som utsatts behöver inte först avgöra exakt vilket brott som kan vara aktuellt. Det räcker att beskriva vad som hände och söka hjälp.
Vid akut fara: ring 112. För polisanmälan eller kontakt med polisen i ett icke-akut läge: ring 114 14. Sjukvårdsrådgivning finns på 1177.
Juridik, vård och stöd kan hjälpa med olika delar av situationen. Det första steget behöver inte vara perfekt – det behöver bara vara tillräckligt för att skapa trygghet och få händelsen dokumenterad.